Var tar veckorna vägen?

Perspektiv till mitt senaste lekplatsprojekt

Pilgångar leder runt hela lekplatsen.

Balanslek

Var tar veckorna vägen? Kändes som om jag just kom tillbaka till kontoret efter ett år av studier och kan redan ana slutet på veckorna när jag åter ska vända neråt igen för att göra mitt sista master år. Första stora lekparksprojektet börjar nu bli klart, nu väntar bara all kostnadsberäkningar och skötselplaner, sånt som kanske inte all gånger är så kul men väldigt viktigt. Nu väntar nästa projekt och i efter middag kunde jag inte bärja mig utan tittade till planerna och började skissa. Det ska bli en helt nytt park område, med en önskan om all aktivitet. Fotbollsplan/basketplan/BMX åkning, grillning, mötesplatser, lekplats m.m. Stort projekt som ska bli spännande att sätta igång med. Måste bara räkna och kalkylera lite till!

Copyright perspektiv: Trädgårdsingenjören

Pelargoner i alla dess sorter...

Växthuset med utställning Vill ha!
Vill oxå ha!
....den med!

Denna fick följa med hem!

Min syster botaniserar bland växterna!

För ett tag sedan tog min syster med mig till ett underbart ställe. Underbart om man älskar växter, speciellt pelargoner och stora pösiga bullar. Nybyn, en liten gömd pärla strax utanför Norrtälje. Om man som jag är tokig i pelargoner var det lätt att spendera 2 timmar i växthuset bara att titta och lukta på alla fantastiska sorter.

Då känner man sig glad och lycklig igen!

Arg, upprörd och så jäkla besviken...

Ön sommaren 2010

Jag måste helt enkelt få skriva av mig. Kanske bästa sättet när man är arg, upprörd och så jäkla besviken. Att jobba med offentliga planteringar är ett underbart jobb, man når ut till en bred massa och ens ”verk” är synliga på offentliga platser. Man har en super bra parkpersonal som planterar sköter och fixar allt. Igår planterades det sista kompletteringarna till ön, efter den förstörelsen och stölder vi drabbats av. I morse när jag kom till jobbet fick vi veta att under natten hade allt blivit uppryckt, iväg slängt och förstört. Jag känner att här är min största brist som offentlig designer. Jag blir så otroligt arg, ledsen och besviken. Kanske beror det på att jag är ny, att efter åren vänjer man sig, man tar det helt enkelt inte så personligt. Utan det är bara nått man måste räkna med. Men hur gör man för att få dem att sluta, när ska de inse att de bara förstör för sig själva. Det är ju deras park, gjord för alla att vistas i. Någon som sitter på bra svar?